lauantai 30. tammikuuta 2021

Från censur till diktatur

 

Man läser om tokhögerns våldsbenägna mobbar och gaphalsarnas åsiktsbildning, om rå, aggressiv retorik och grundlösa konspirationsteorier, om klimatförnekare, varghatare och vaccinskeptiker. Dessa tystas i möjligaste mån i pressen, statlig radio och television och nu även i sociala medier. Detta rättfärdigas med att kritiska röster missbrukar yttrandefriheten, skapar allmän förvirring och apati och skapar sprickor i demokratin.

Kritiken av dagens vetenskapliga konsensus och regeringarnas allt stramare begränsningar av närings- och rörelsefriheten är förpassad till så kallade alternativa media, de enda som ännu följer den oberoende journalistikens principer. Vi minns sovjettidens ”samizdat”, ”hempublicerade” blad som skrevs, trycktes, spreds och lästes i hemlighet för myndigheterna. Idag publiceras alternativt, d.v.s. censurfritt material på fria webbplatformer. Sakkunniga som framför djuplodande kritik i dessa media blir avskedade från jobbet och deras utgivare ser sina bankkonton stängda.

När etablerade media är inkonsekventa i sitt sätt att framföra nyheter och förtiga fakta, resulterar det alltid i motsättningar i samhället oavsett från vilket håll lögnen kommer. Saknas fakta ersätts de av konspirationsteorier.

Meningsskiljaktigheter kan inte lösas med censur. Censur används till att förtrycka människogrupper och är det enda sättet med vilket en ideologi kan sprida lögner med framgång. Sanningen och sakliga debatter behöver ingen censur. Går man in för att styra åsiktsbildningen kränker man yttrandefriheten och de grundläggande demokratiska principerna. Vi kan redan se hur dessa kränks i hela Europa genom att man inskränker människogruppers politiska rättigheter. Detta påstås hända i Ungern och Polen, men samma metoder används både i Tyskland, Finland och Sverige trots att de påstår sig stå främst i ledet i kampen för mänskliga rättigheter. Modellen kallas för projektion: vårt etablissemang projicierar sina egna otrevliga egenskaper på lämpligt valda motståndare. Den som utan sakargument demoniserar påhittade meningsmotståndare med ord såsom rasist, fascist eller denialist, beskriver bara sig själv.

För att förstå hur olika åsikter uppstår, måste man inse att mänskligheten inte på något sätt är homogen och sålunda inte heller kan likriktas. Det finns alltid extrema åsikter och huliganer både på vänster- och högerkant. Aggressionen som driver dessa är oberoende av politisk åskådning, men totalitära politiska rörelser, de som driver en ideologi, har en större tendens att driva sina krav med civil olydnad och ett våldsbejakande beteende. Ett reportage gjort av SVT (Uppdrag granskning - Det goda våldet) tar upp frågan om extremvänsterns våld och metoder, och den hittas på Youtube. Samma fenomen har vi sett inom Antifa & BLM under sommaren som gick. Det avgörande är vilket våld samhället accepterar och vilket som fördöms.

Det är som om en samordnad kraft vill tvinga oss in i gångna tiders Hitler- och Stalinmodeller, där den nya och bättre människan skapas med våld, omskolning och förtryck. Vi har passerat det första steget mot koncentrationsläger och organiserat folkmord när förtrycket av meningsmotståndare de facto har legaliserats, saklig diskussion har övergått till glåpord och fysiskt hot och den officiellt accepterade åsiktskorridoren blir allt smalare.

Ett samhälle som baserar sig på lögner kan bara leva vidare genom att man skärper censuren och ökar förtrycket. Till slut kommer förtrycket att slå ner på de personer som varit förespråkare för neoliberalismens åsiktsrasism eftersom revolutioner brukar sluta med att de nyttiga idioterna elimineras av den nya samhällsordningens byråkrater.

Historien är full av exempel på hur folkgrupper har demoniserats, marginaliserats och likviderats. Allt bara med hjälp av projektion, censur och förtryck – i denna ordning.